Förra veckan fick vi i uppgift att göra vår egen tolkning av döden. Personlig eller inte.
Jag valde att tillägna min bild till min morfar som dog i canser då jag var 10 år. Efter att ha varig sjuk i flera års tid, tror jag att både vi anhöriga och att morfar själv såg det som en lättnad och en frihet att få gå vidare. Helt utan begränsningar, äntligen.
  
  

"Bilden är till dej Morfar, för jag saknar dej. Det är tagen ute i Våtnäs ! På platsen där jag stog då jag fick metkroken i min tumme, den du hjälpe mej loss med.. Och runt udden finns platsen dit vi brukar åka med båten för att lägga näten och kasta med spöna på kvällarna ! När du dog, dog lite av Våtnäs med dej och det är inte alls lika mysigt att åka ut dit. Så som det brukar vara.. Men jag är övertygad om att det är där du väntar på oss ! Håll ett öga över mig tills dess, Jag älskar dej <3"